söndag 11 september 2016

Nyttig på en söndag.

I dag har jag grinat !!
Flera gånger !!   Ur ingenstans så började jag rensa i förrådet,  en säck till tippen,  en till stadsmissionen.
Ut med gamla skitfula blomkrukor,  är väl ingen vits ha dem i garderoben... ha en då minimalt med levande blommor hemma,  är totalt urusel med blommor,   det enda som möjligen överlever är orkideer...  i bästa fall.
så nu för tillfället har jag två stycken....
Lasses jackor som hängt i förrådet,   som fortfarande luktar Lasse,  las i tippen säcken,  hans arbetsjackor,  grinade men la till slut ner dem,   kanske plockar jag upp dem igen...
Rev bland papper och pärmarna i byrån,   så mitt i allt hittar jag beskedet om kremeringen...
Då var det dags igen.... det har nästan gått tre år, men ibland känns det som förra veckan.

Å så bet Pongo sabla fågel,  mig i näsan så det blödde....  då var det faktiskt lite synd om mig... lite
å han får sitta i buren resten av kvällen.

Fick en hel del gjort,  känns bra att få lite ordning även i förrådet/klädkammaren.
Och hör häpna så i tippen säcken hamnade några par skor,   tänka sig,  och några på blocket... får se om det ger något.

Fönstren står vid gavel,   men jag längtar lite efter svalare luft...  Trots att jag jobbat hela sommaren,  utan någon  semester,  så är jag mätt på sommaren.

Igår var jag på 60 års uppvaktning,  mycket trevligt och gott var det,  men medans jag satt där,  trots att rummet är fullt av folk så känner jag mig ensam,  det är så tydligt att det saknas någon.
Det är svårt,  ensamheten bygger upp sådana hinder,  man har ingen att dela semestern med,  eller en middag på restaurang,  inte går man på bio ensam,  inte jag i alla fall,  halva nöjet är ju att sitta någon nära och dela popcorn.
På min inbjudan till en 50-års fest står det  här med inbjuds Mari + 1.
Och jag förstår det,  hade gjort samma sak själv,  jag är den omaka runt bordet.
För många år sedan började jag samla på en julservis,  jättevacker,  jag som älskar julen,  ju mer porslin jag fick ihop,  medans familjen blev mindre.
Jag skulle kanske skaffat mig tio ungar,   då för länge sedan,   men det blev inga fler efter mamma dog. ¨Å jag är så tacksam över de jag fick,  och  nu är jag på väg att få bli mormor,  bara det är en gåva.

Sorgen att Lasse inte får vara med är stor. Men parveln  kommer med så mycket glädje och kärlek.
Kommer dock dröja innan han får äta på jultallrikarna. !!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar