Det är helt ofattbart att det redan har gått två år !
Men en då känns det som en evighet !
Så mycket har passerat, och det är fortfarande ensamheten som är svårast, kommer nog aldrig vänja mig med den... vissa Fredagar går jag och lägger mig redan före klockan 22, för jag har inget att göra, inte så himla roligt att sitta och uggla i soffan ensam.
Har tänkt mycket på Lasses sista dagar, gjorde jag rätt, sa jag rätt saker, vissa saker är glasklara, medans andra minnen blandas ihop och jag inte riktigt är säker på hur det var.
Fanns det annat jag kunde ha gjort ?
Än idag, så kommer tanken att
- Å det måste jag säga till Lasse !
En kort sekund så är allt som vanligt !
Nu finns det ett före och efter liv !
Det gick bra, jag tog flickorna med mig och så åkte vi till graven, med rosor och ljus, vi skrev en varsin hälsning, och se ljusen där det står pappa på, skär i hjärtat, fy fan vad orättvist det är.
Vi stod där i nästan en timme, pratade, mindes och till och med skrattade lite.
Särskilt när, jag talade till Lasse och talade om att vi saknade honom och att han skulle hälsa till min mamma, pappa, farmor, mormor, farfar.... och innan jag hann rabbla upp alla våra djur som vi en gång haft, säger C
- Å hälsa prinsessan Lilian ???
Öh vaa ?? Hallå Lilian ?
C - öh det poppade bara upp liksom ??
Jaha, kunde ju dragit till med typ Elvis, Marilyn Monroe, eller Nelson Mandela.
Då skrattade vi gott, finns så mycket humor hos mig och flickorna, massor med filmrepliker som poppar upp i tid och otid, och vi skrattar alltid, och ingen annan fattar fikon !
Prinsessan Lilian ??
Vi spelade upp Lasses favorit musik, från telefon, medans vi satt hos honom.
Living next door to Alice som han alltid diggade varmt.
Som han önskade av bandet som spelade på Murpys Irich pub i Washington D.C sommaren 2013.
Sen åt vi middag tillsammans på Värdshuset precis som förra året, för det var en bra idë, att avsluta en tung och jobbig dag / kväll i positiv energi och anda... så också nu.
God mat i varm miljö tillsammans !
Och jag är övertygad om att alla våra kära och saknade satt med vid bordet !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar