Det kunde ha gått riktigt illa

Vet inte om min lilla blåa bil,  har bad omen med sig....
För några veckor sedan  så  blev jag fotograferad av en vägkamra.... jippi !
I Fredags  när jag kommer fram till lilla AXA,  så har mina ursöta bil ögonfransar fladdrat så pass,  att det blitt märken i lacken, på motorhuven.  Så de åkte väck direkt,   väldigt synd,  för de var så söta.
Sen började den 1½ timmes bilfärden till den stora svamphelgen som jag var inbjuden till.  Eftersom det var min första gång,  så åkte vi ut med 2 bilar,  och jag låg  med min bil bakom .
Vi hade åkt en bra stund, mot Nyköping när det höll på skita sig.
Vi går ut för omkörning,  har CB framför mig,  bilar bakom och en bil med husvagn på sidan,  på  höger sida,  av bäraräcket,  finns ingen vägren.
Jag ligger väl med 2-2½ bil längd kanske  i mellan,  bilen bakom mig ligger närmre, jag ser att CB bromsar och styr undan,  hon är förbi bilen med husvagnen så hinner smita förbi.
När jag ser vad det är som ligger mitt i körbanan,  en stor cykel,  påkörd,  så cykelstyret står rakt upp,  jag tokbromsar, men inser att jag inte kommer att få stopp på bilen, och att jag då skulle ha bilen bakom mig ramma mig rakt på.   har husvagnen precis vid min sida,  de få sekunderna  man har på sig att ta beslutet,  vad ska jag sikta på,   bilen vid sidan,  räcket eller vad,  jag kastar bilen åt höger,  så mycket det går, för kunna undervika styret. 
Jag hör hur cykeln slår mot bilen, kastar tillbaka bilen till vänster,  och jag vet inte om jag skrek eller vad,  jag ser hur cykeln snurrar runt bakom mig,  men jag ser inte hur bilen bakom klarade sig,  och allt det här i 120 blås... Helvete Helvete   Nu lär ju fronten vara helt sönderslagen,  lyset,  och spoiler,  hela skiten....
Mitt humör sjönk som en sten,  och jag som absolut inte är en skogsmänniska,   gillar inte att gå i skogen,  jag plockar mina kantareller i affären.   Där och då tänkte jag vända,  nu var hela helgen sabbad.   Jävla idiot som inte surrat fast sin last,  säkert en husvagns ägare som hängt på cykeln bak på vagnen. 

Vi hade väl ca 1 timmes körning kvar, innan vi skulle vara framme,  var inte på lysande humör direkt,   jag lyssnade efter skrammel och oljud,  det gjorde alltid Lasse,  men ingenting hördes.
När vi var framme,  kastade jag mig ur bilen,  och sprang fram,  hela fronten på bilen ,  var oskadad,  jag la mig ner i det blöta gräset och kollade under bilen,  syntes ingenting, upp med huven,  ingenting där heller,  hjulhusen,  helt intakt vad jag kunde se.
Och efter ha gått igenom det hela i huvudet,  för att försöka förstå vad jag gjorde,  och vad som hände.

Det jag nog gjorde var att på en mikrosekund,  bestämde mig för släppa bromsen,  jag kunde höra hur det tjöt om däcken,  och sikta på cykelns ena hjul,  smita förbi styret som antagligen slagit sönder bilen under,  så jag tror att jag körde över cykelhjulet, med mitt vänster däck,  hjul mot hjul,  däck mot däck.
Och jag tror,  det gick som det gick,  med en rejäl skopa tur,  och det faktum att jag kör bil nästan varje dag,   och att kanske någon där uppe hjälpte till.

En märklig händelse efter,    vi åkte in i några regnskurar,   kommer ut ur regnet,  och helt plötsligt skiner solen,  och jag slår en blick upp mot himlen,   och där mitt på himlen ligger ett slöjmoln som är format som ett hjärta två små moln som flyter ihop,  bildar ett hjärta en kort stund,   en minut senare har molnet  blåst i sär......  Någon kanske vakar över oss.

Det kunde ha slutat väldigt illa....   och jag är helt medveten om  det.