Det är mitt lag, har alltid varit så, och kommer att förbli. För länge sedan, så var jag med och startade upp Damhockey laget i Hammarby, något av det roligaste jag gjort, det enda som finns kvar från den tiden, är matchtröjan... nummer 14.
Den kommer jag aldrig att slänga bort... jag spelade center forward, när jag inte satt utvisad... hade visst ett jäfla humör, på isen. Det var crosschecking, slagsmål, och en massa annat, och då och då gjorde jag mål... faktiskt
Fick lära mig en del mindre fina knep, om hur man fäller en motspelare.... Vi var på hockey läger i Falun, fick spela med Tomas Jonsson och Anders Kallur. De var proffs på den tiden... och självklart kunde man inte gå ut på isen, utan mascara, trodde tränaren skulle dö, när han såg att jag hade en rosett i håret, under hjälmen....
Å satan vad vältränad jag var, men då fanns inte onda knän, och annat elände. Vi åkte på storstyrk, mot lag, som funnits mycket längre, men vad gjorde det, vi hade hysteriskt roligt. Vi busade rätt friskt med tränaren, vill jag minnas...
Det kostade ledband och några månader på kryckor, en flisa av en tand.... vi spelade innebandy, på icke istid, lika roligt det. Så Hammarby är mitt lag, i alla väder, i alla sportgrenar.
Och i går gick lag Hammarby fotboll upp till Allsvenskan, så himla jävla bra... äntligen.
Nu hejar jag på Hammarby Bandy... skulle sitta fint med ett guld där.
Och när jag tittar på sport, så är det med stor inlevelse.... med betoning på STOR.
S vägrar att sitta i samma rum som jag när det är sport, jag älskar ishockey, följer alla stora evenemang, som VM, OS och EM. Sen finns det andra sporter som är roliga, skidor, curling, lite handboll, fotboll så klart .
Går det dåligt för mitt lag, eller för Sverige så måste jag byta plats i soffan, med ojämna mellanrum, så jag hoppar runt, i soffan, fotöljen, ibland står jag upp, särskilt när det är straffläggning.. hua Jag skriker för full hals, vid mål, eller missade mål, jag gormar på domaren, ( men inga fula ord ) står på en fot, om det var så jag stod när straffen gick vägen...
En gång, när Tre Kronor spelade och det var så där nervspännande, så slet jag av mig BHn...
Då gick det bättre.... och C är lika knäpp när det gäller hockey. så ibland kommer det ett SMS
- Mamma ta av dig BHn !!!
Så står det i tidningen dagen efter en hockeymatch, att den galen kvinna sprang omkring och viftade med sin Bh, så är det nog bara jag.
När jag var ung, och man satt och kollade hockey hemma med mor och far, och min absoluta idol, var Patrik Sundström... gud så kär jag var, i han. Farsan gjorde sitt bästa för att klaga och komma med sura kommentarer om hur dåliga de var, det gjorde mig fan tokig, så då gormade jag på honom, att gå ut på isen själv då, om du nu kan så mycket bättre.... jäfla gubbe !!
Ingen fick dissa min idol, då lackade jag fan.
Under alla år, så har Lasse stått ut med, att jag kollade sporten, och han gjorde något annat, han var totalt ointresserad av sport, förutom Formel 1 som det enda vi såg på tillsammans.
Finns ingen som kan väcka sådana känslor som just sport, jag grinar fan fortfarande när de visar straffläggningen från OS i Lillehammer.... Det var stort.
Om nu S hörde hur jag skrek, framför fotbollen i går, genom betongväggar och ståldörrar.... Grattis grannar, ni lär höra det fler gånger...
Kan kanske skylla på gojan min.... att inte han lärt sig skrika - Men skjut då !! Det är ett under.
Så nu Hammarby fräls oss tappra anhängare, speciellt på derbyna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar