Cinderlilla

Det tog mig tre veckor att samla ork och mod, att åka ner till båten,  tog S med mig,  och så valde vi lördagen,  då förhoppningsvis lite folk i hamnen.
Jag har nog aldrig ens startat båtens motor,  stängt av ja,  men vridit om  till start... nää.
Båt grannen,  sa att se till att den inte ligger på växel.
Kände på reglaget och gissade att den inte låg på växel,  och man måste förvärma innan man vrider om,  och under den tiden så tjuter det som fan,  sen vrider man lite till,  det tog några försök, men hon startade, jag älskar ljudet när hon startar,  så grymt skönt.
Drog igång pumpen och hon har inte tagit in mer vatten,  vilket var skönt,  lagade fönster rutan på akter ruffen som hade en ny spricka, köpte något lagningsklettigt på tub,  hoppas det håller tätt.
I värsta fall får det bli silver teip.

Så kom jag tänka på vår sista båt tur förra sommaren,  vi slussade ut,  jag Lasse och gojan Pongo,  vi skulle träffa båtvänner i skärgården,  vi skulle ut mot Fjärdlång,  men halv vägs ut, så rullade dimman mot oss som en stor vit vägg, så vi vände och tog skydd i en vik,  där vi varit förr,  Napolion viken,  alltid mycket båtar där,  en bra skyddad vik om det blåser upp.
Efter vi lagt till,  tog jag ett litet dopp,  på kvällen efter middag, klarnade det upp,  solnedgången var som vackrast just då,  vi fick en jättemysig kväll,  bara vi två,  ett minne jag vårdar ömt.
Dagen efter kastade vi loss och fortsatte till Fjärdlång,  där vi fick jättefina dagar i sällskap med vänner.
Det är minnen  som är kära,  men samtidigt gör det ont, att vi aldrig mer kommer ha flera.   Därför tar det mycket kraft att åka ner till båten,  och det ser inte ut som den kommer bli såld, så jag måste ner och titta till den då och då.

Annars är det full focus på familjen,  jag trodde inte det skulle vara så svårt med sommar,  men sorgen är som värst nu,  mycket värre än direkt efter,  någonstans trodde jag att det värsta skulle börja ebba ut,  ju mer tiden går,  men så är det inte,  det enda jag kan förklara det med att direkt efter så var det så mycket som skulle ordnas och fixas,  nu har tiden kommit i kapp.
Och båten vår,  vår kära Cinderlilla  ligger som ett monument över det som aldrig mer finns.