Handlingsfförlamad

Helt utan vilja,  en nu en helg har passerat,  utan att jag gått utanför dörren,  och utan att telefonen har ringt,  ambitionen finns ibland att göra saker,  som gå ner och simma lite på badet,  men jag kommer inte i väg, hittar alla ursäkter som finns.
Att laga cykeln och ta en tur,  ja tanken har funnits,  men jag kommer inte längre än så.
Jag har inte ens gått en vända runt området,  igår satt jag lite på ballkongen,  jag och S åt vår frukost där,  idag har den stått tom,  har ingen lust att synas,  ingen lust att se alla som är på väg någonstans.
S har varit med sina kompisar i helgen,  och det känns skönt,  det behöver hon.
Nu har jag fyra dagars semester,  och jag har ingen som helst aning vad jag ska hitta på,  det var meningen att jag och S och C skulle ha några dagar tillsammans,  men C jobbar en resa till, och S jobbar i morgon,  vad hittar man på i två dagar, känns helt bortkastat med ledighet.
I flera och många veckor har jag försökt att ta tag i saker som riva ut skåpet under diskbänken,  eller måla socklarna,  eller plocka om i tallriks skåpet,  men jag hittar inte lusten,  eller orken.
Borde boka tvättstugan, men orkar inte det heller.  Och jag vet faktiskt inte vad och hur jag ska göra för vända upp igen.
Igår var grannen under uppe och tittade på gojjan,  vi pratade lite,  och han såg bröllopstavlan på väggen,  och säger - jag har inte sett din man ?
Äh  han är borta, han dog i oktober,  han dog
Mannen drog in mig i en kram,  med orden om tråkigt,  kunde inte mycket att göra än nicka tillbaka.
Och det är väl så det kommer vara,  möta människor som inte vet, som inte vet den sorg vi bär på,
Jag får höra att det syns i mina ögon att jag varit med om mycket,  det är konstigt,  tycker de ser ut som de alltid har gjort.
Imorgon kanske jag ska åka till graven,  om jag får upp dörren....