Fyra dagars ledighet den här sommaren, vad ska jag med semester till, just nu, sitta mellan fyra väggar i ett par veckor, då kan jag lika gärna jobba.
Våra käraste och näraste vänner tog tag, och jag, S tog bilen ut till båtklubbens egna holme, för att i två dagar och två nätter möta båtvänner, sol och bad, vilket var balsam för själen speciellt för S.
Hon sov, hon åt och jag såg hur hon blommade upp, mycket var våra kära vänner, älskar dem vilkorslöst !!
Då jag skulle jobba fredagen, för stämma av när mina närmaste kollegor går på ledighet, så vände vi hem på Tordagen.
Tog vägen förbi biltvätten igen, några fåglar satte sitt bomärke på bilen, och det går ju inte för sig.
Tänk att fyra dagar kan gå så fort.... Jag mindes sist jag var där, Lasse ville åka, vi fikade, pratade med de som var där med sina båtar, men han blev fort trött, och synen gjorde att det blev jobbigare för honom. Han hade några få veckor kvar.
Åter igen, så blir jag lite förvånad över de som jag möter, jag vet, att de vet, att Lasse inte finns längre, men inte ett enda ord, ingen fråga och inte en enda jag beklagar.
Hur hade jag gjort, jo jag hade sagt - beklagar din sorg, eller - jag känner din sorg.
Eller kanske - hur går det för dig, - hur mår du ?
Det är lättast att låsas som ingenting har hänt....
Det som inte nämns finns inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar