Var inte oroliga

Här är jag !!   Jag mår bra !!   Jag lever!!   Ser Ljuset !!
Alla ni som saknat mig, här   så har jag inte flyttat till månen  eller  suttit inne..
Det förvånar mig att fast man tror sig känna sig själv,  så är det alls så...   Det har varit en vecka med massor med känslor och allt i en salig röra.   Upp och Ned,  hit och dit....  Praktiska jag som alltid träder in när det blir kaos,   har fått sällskap av en Mari i panik,  när båtmotorn gick varm.
Hej på dig liksom !  Varit en hel del fokus på båten den här veckan och helgen.
Igår Fredag skulle jag få hjälp med att konservera motorn... toppenbra,  och ingenting ska ju någonsin gå lätt... För hon startade inte,  och man kan inte dra runt glykolen om motorn inte startar.
Så med  sju  karlar runt och i min båt,  alla med goda ideer,   tre set av startkablar, min bil,  och en starter så brakade hon igång.  Det tog sin tid,  är evigt tacksam för all hjälp.  Det kostade något revben,  och lite öl och whisky och kramar.
Sen hamnade jag med kära båtvänner i en husbil,  tokrolig kväll,  allt för att inte sitta ensam hemma.
Sen vaknade jag i natt vid två tiden, med huvudvärk,  som i och för sig inte var konstigt,  allt jag fick i mig i går,  var ett kokt ägg,  och en hårdmacka med skinka,  för tok för lite,  och för tok för lite vätska,  blev några glas vatten under hela dagen.   Men det fan inte att somna om,  och klockan var satt på sex... 
Mörkt,  kallt och med regn i luften,  travade jag mig iväg till bilen i morse,  det är dags för Båt upptagning,  omgång  två.
Efter ha dragit vagnar, stöttat båtar, hämtat dryck, burit ställningar och trappor,  och framför allt  fryst...  så pass  att nu inne i värmen,  blossar hela jag.  Men nu är det gjort.   Kapellet är på väg in på tvätt,  batterierna är på laddning,  torrbollar utställda i båten,  och faktiskt så tror jag Lasse är lite nöjd med allt som nu är på sin plats.  Sitter rätt bra med att detta dygn har en timmer mer i natt.
¨
Och faktiskt så känns det som det har vänt,  allt är lite ljusare,  lite lättare,  jag kan inte riktigt förstå hur jag har överlevt det här året,  att jag grejjade det,  fast jag många gånger känt att ge upp.

Jag har krachat så många gånger,  gråtit så mycket... Men nu är jag här !!