Är inte alls på humör, eller rättare sagt är att jag är ledsen och skitdeppig, å låg... jag vill så mycket, men hur jag än beter mig, så blir det inte riktigt rätt.
Nytt samtal, osäkert med jobb, hur löst hänger man, jag gör ett jättebra jobb, tydligen, men det räcker inte, jag räcker inte till, det beror inte heller på mig, utan på omständigheterna på markanden.
Det är som golvet under mig försvann, svårt att andas, vad ska jag ta mig till.
Helt plötsligt är jag tillbaka till det svarta hålet.... och det finns ingenting jag kan göra.
Det finns saker och tankar jag inte kan skriva om, saker som ger mig stor osäkerhet, frågor som radar upp sig för mig, en väntan, och förhoppningar om en bättre vardag saker och händelser som ger mig höga toppar av känslor och djupa dalar... en bättre tillvaro, en tro om livets glädjeämnen. Men också en oro över, gör jag rätt, säger jag rätt saker, hur höga krav vågar jag ställa,
Man måste våga, i livet, jag vågar, men är rätt ensam där.
Livet är komplicerat, människor är komplicerade.... måste man planera framtiden, varför kan man inte bara flyta med, göra roliga saker, å se vad det leder till, jag borde inte skriva när jag är ledsen, då tycker jag bara synd om mig själv, å jag är inte sådan.
En vän, som jag träffade förra veckan, sa - Du är ju sådan glad tjej ! - Livsglad och härlig... det har du alltid varit... Nu börjar du komma tillbaka som du... ord som jag lägger i mitt hjärta. Men idag är jag långt där ifrån.
Idag vill jag bara gå hem och dra täcket över huvudet och försvinna....
Hur mycket orkar man, hur mycket ska man ta sig igenom, vad har jag gjort för att ha det så här.
Vad vill man, vad behöver man... familj, lugn och ro, arbete, bostad, vänner, glädje... är det för mycket begärt.... Ha Grattis Mari du är utbytbar och dissad både privat och på jobbet...
fuck you karma !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar