torsdag 1 januari 2015

Pongo

Det här är Pongo !!

Vår Blå Gula Ara... han är 13 år nästan 14 om några månader...  Och det är min pippi.   Jag älskar honom villkorslöst.   Han är med överallt,  i båten,  när livet var oförändrat och som vanligt.
Han duschar med mig,  sitter på bänk kanten i köket, när jag lagar mat,  och ber att få smaka typ 350 gånger...  han älskar falukorv,  pasta, potatis, bröd,  julmust,  choklad... saker som han inte alls borde äta,  är dock inte alls så förtjust i grönsaker,  vilket är bra för honom.
Jag kan göra vad jag vill med honom,  lägga han på rygg i handen,  stoppa in fingrarna i näbben,  vända,  och vrida,  hänga honom i ett finger, utan att han biter mig.
Men visst även jag blöder ibland,   vilket jag får skylla mig själv,  vill han inte så visar han det... är jag då så dum att jag fortsätter så blöder även jag.
För några år sedan,  fick han typ spunk.....  han följde mig överallt,  satt på min axel i soffan,  härjade i badrummet när jag var där,  sprang efter mig som en skugga.
Skrek mer än vad som är roligt,  bet och hoppade på de övriga i familjen,  vaktade mig !!
Putsade håret mitt,  plockade bort mascaran på ögonfransarna,  kräktes upp mat,  för att mata mig... skitäckligt. Med andra ord...skitjobbig.
Så det blev ett besök hos djurkliniken i Sigtuna hos bästa Marianne,  hon har tagit hand om våra djur tidigare... fast då hon jobbade på kliniken i Roslagstull.
Och det visade sig att han faktiskt var sjuk,  blodprover med för tok för mycket vita blodkroppar i,  eller om det var röda..  så det blev pencellin.
Att ge djur medicin  är inte det helt lätt,  och få ner en spruta eller en tablett i en stark och ENVIS fågel.... det är med våld och en del tur.
Det tog 3 olika kurer och 4 turer fram och tillbaka till Sigtuna,  vars enkelresa var 10 mil från byhåla,  och det med en goja som blir åksjuk,,,, bara det är en utmaning.
När väl rätt medicin hittade rätt,  så blev han som vanligt igen,  lugnade ner sig och slutade bita och hoppa på  de övriga i familjen.     Allt gott !!
 Tills nu...  nu är han så där asjobbig igen... skriker och låter,  går och boar vid ytterdörren,  klättrar upp i min säng,  drar ut alla lådorna i byrån,  för att klättra upp och försvara typ TV ??? 
gömmer sig i badrummet,  knäppar sig överlag.
Så på Fredag ska vi in till kliniken,  för ta blodprov,  lika bra att kolla upp, min lilla pippi...  besöket kostar 720 spänn,  och själva blodprovet går på 1700 ännu dyrare pickadoller...  och visar det sig att han är frisk,  så kickar INTE försäkringen in.... Tack försäkringsbolaget !!   Man åker väl inte in för ta prover i onödan liksom.
Men han är ju så go...  han pratar massor,  allt från Smaka, tack, hej Pongo,  va gott Pongo !   god natt, hej då, och hej då..rå.  vad skriker du för,  va er...re,  och så skäller han på vår andra pippi,  kakaduan Kråkan,  som har som huvuduppgift att plocka av sig alla fjädrar.. ??? 
Pongo tar all uppmärksamhet, när jag tar med honom ut,  många vill ta kort,  och stanna och prata,  just nu sitter han och drar upp mina kläder från byrå lådan.... och ropar på mig - Kom här !!
Men hur jobbig han än är,  så är det rätt gott att någon säger Hej när man kommer hem,  och även svarar hej då..rå  när man går.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar