När jag var liten, så bodde vi gamla Enskede, världens idyll, eller vi bodde jämte Nynäsvägen, så det var ju inte direkt lugnt och tyst.
Men på bakgården på andra sidan, där man mest höll till, var det faktiskt ganska okej, vad jag minns i alla fall.
Då var mamma hemmafru, och sedan blev hon dagmamma, tillsammans med grannen, som vi umgicks med flitigt. Under alla år, har flickorna hört talas om hur busig Lasse var, det var hyss i massor, och jag har alltid hävdat att jag var en liten ängel som liten.... ???
Och så tog vi upp ämnet för ett tag sedan, - vad gjorde du mamma när du var liten ?? Gjorde du aldrig något bus eller så ??
Det fick mig att tänka bakåt.... hm jorå den här lilla ängeln, var en uppviglare och terrorist.. Eller så kan jag välja att kalla det för utprovning av olika yrkes val ???
Jag och grannens flicka som var yngre än moi, vi hade alltid goda ideer, och mindre goda ideer.. som att ibland "skoja" lite med dagbarnen, så vi låste in dem i soprummet, som var ett skjul ute på bakgården, skulle vi leka ute, så stack vi, grabben som min mamma hade, han var skiträdd för brödrosten, så självklart såg jag till att ställa honom framför den och rostade mackor... på löpande band... han blev lika rädd varje gång... stackars barn.
På andra sidan grusvägen på baksidan låg en stor gul villa, med trädgård, och trä staket... och det var så brett mellan pinnarna så vi fick in armarna och så plockade vi alla typ blommor i från deras rabatt. Det var tulpaner, påskliljor... och annat. Sen gick vi och sålde dem, gärna i gångtunneln under Nynäsvägen, och det gick, för alla pengar köpte vi naturligvis godis och glass. Vi var alltid inne i tobaksaffären, och järnaffären och störde de som jobbade där... de var med all säkerhet rätt less på oss, och som det inte räckte, så störde vi även dom på Apoteket, där var en jättebra plats att gömma sig på, krälande på golvet, eller i deras skyltfönster.... Vi sprang ute på trottoaren i vita knästumpor för det var roligt, inte en tanke på att finstrumporna var både kolsvarta och förstörda.
Vi bröt oss in i källaren, via ett fönster, i mangelrummet, vi var gatumusikanter, i densamma gångtunneln jag spelade blockflöjt, och min kompis AEH spelade trummor ?? Spelade var ett inte rätt ord, förde ett satans oväsen !! Det gjorde vi ! Men stålar fick vi... En gång så sprang AEH genom tunneln med en förskärare i handen, och jag efter, vi måste ha skrämt slag på folk....
Vi åkte skridskor på de frusna vattenpölarna, ritade fina teckningar med hälsningar om en Glad Påsk, som sedan gammeltackan Olga på våning 2 rev ner, medans vi stod och smög på henne genom brevlådan... Jorå Då kom vi på en ännu bättre ide !! vi skrev vi ett hatbrev, antagligen var det bara jag som kunde skriva, vi fick in minst 2 gånger Jävla kärring !! Jättesmart verkligen... satan vad skäll vi fick, sen gå upp och be om förlåtelse... vi lipade säkerligen så fort tanten stängt dörren.
Vi tärrade nog alla som bodde där, ringde på alla dörrar, lägga konstiga saker i brevlådan, Låg på ballkongen och sprutade vatten på de som gick på trottoaren under....
Det här är med all säkerhet bara ett axplock av vad jag kommer ihåg... är jag rädd för.
Men jag gjorde några bra saker också, som att hjälpa alla som slängt igen ytterdörren, så de gick i lås, jag hade så smala armar, så de lyfte upp mig, fick jag in hela armen och nådde låsvredet, och så kunde jag öppna dörren... Tadaaa ! Nu skulle man väl inte få in lilltån en sen gång.. !
Minns att det var en bra barndom, grannen UBE lärde mig cykla där, eller när förfärade tanter stannade och glodde på alla trosor ( mina, syrrans och hennes, antagligen ) mamma tvättat, och hängt på tork på bakgården... - Ja det är 42 stycken !! Så ni behöver inte räkna !! Eller när mamma målade glasögon på hunden med spritpenna, eller kastade sockerbitar på UBE köksfönster... för att det var för jobbigt att gå ut och ringa på dörren, trots att vi bodde vägg i vägg... alla fika stunder, alla mammorna, som alla såg ut som påsk kärringar... storblommiga kappor, schalett knuten under hakan.... och ugglesolglasögon...
Hela den här walk by memory line... började med att jag och flickorna åkte upp till huset där vi bodde, och hur häpen jag blev att bakgården var så liten, inte alls som jag mindes den....
Mina flickor konstaterade att
- Men mamma du var ju en riktigt skitunge när du var liten !!... äh Jaaa !
Nu är det ju inte så konstigt att S blev ett jädra busfrö som brås både på dig och pappa...
Äh... kan vara så... helt klart... ja fasiken vilken skitunge jag var.... men ibland var jag väl en liten ängel också... förhoppningsvis.
I alla fall ibland !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar