Det slår om fort, från normal till låg, ledsen och nere.
Jag pratar med Lasse s foto varje dag, säger Hej Älskling, och så stryker jag honom på kinden, han står vid minnesmärkena Ground Zero i New York, det var hans högsta önskan att komma just dit, se vattenfallen, namnen höra historian om hur det gick sedan.
Idag är jag väldigt glad över att vi hann dit, min önskeresa är Hawaii Pearl Harbour för att se Hangarskeppet Arizona som ligger kvar, kommer jag någonsin dit, och vågar jag åka, tänk om det är det sista jag gör....
För några dagar sedan, fick jag lätt panik att hitta en lägenhet, nu har det gått över till total panik, kan inte sova, grubblar, räknar... varför gjorde jag inte så, eller varför tog jag inte den....fram och tillbaka.
Just nu lutar det åt att det skiter sig, att jag får ställa hemmet i magasin och bo hos någon snäll själ som erbjuder en säng... men det är ju inte bara jag, det är S, och 2 gojor som måste med... och bara det att man tvingas att be vänner och snälla själar om flytt hjälp fler gånger än en... det är ju liksom inte roligt att köra flytt.
Jag orkar inte ens packa längre, annars så tog jag en låda här och en där när jag håller på att röja...
Det var ju det här jag och Lasse skulle göra tillsammans, vi skulle gå vidare, mot en ny fas, nya äventyr, så sket sig det så totalt.
Det som var tradition för ett år sedan finns inte längre, påsk, valborg, kristi flygare, midsommar.... det finns inte längre.
Fredagar, myskvällen nummer 1, vin, räkor, tända ljus, kram och gos.... jag bara åkte rakt hem.
Någonstans på vägen hem så slog det om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar