Graven

Så  kom brevet man fasat för, där de bekräftar att Lasse är begravd.....  Och det var fruktansvärt brev... Att stoftet efter Lasse är nu begravd, datum när han kremerades, nu är han bara ett gravnummer.
Jag har läst brevet säkert fem gånger, för det är så overkligt, mina fingrar stryker över bokstäverna, det är nästan så jag förväntar mig att det ska bränna till.
Det blev idag, efter jobbet som jag skulle till graven, för första gången, jag köpte blodröda rosor under lunchen. Lasse och jag gav varann blommor då och då, han gav mest till mig, 3 röda rosor = JAG ÄLSKAR DIG.... ibland köpte han rosa rosor, för det är min färg, rosa...
Jag har fått bita mig i läppen flera gånger idag, för inte gråta,  på vägen dit, till skogskyrkogården, det dunkar i hela kroppen, varje hjärtslag dånar i huvudet....
Jag möter upp SEA utanför ingången, vi får leta ett tag innan vi hittar rätt sten,  vi hade passerat den 2 gånger,  det är en liggande sten, med bronsplatta med namnet, när vi väl hittar rätt kvarter som de kallar områdena, jag ser namnteckningen direkt, den jag kopierade från hans körkort, de har förstorat upp den, under står hans namn och födelsedatum och hans dödsdatum... det finns inget jag älskar dig, saknad eller några andra ord, bara hans egen namnteckning och namn och datum.
Jag lägger mina rosor bredvid, man får visst inte lägga blommor eller ljus på själva stenen, det skiter jag i... vi pratar lite jag och SEA, när han klappar om mig, och lämnar mig ensam med min sorg, jag kan bara nicka, kan inte säga något, rösten finns inte.
Jag faller ner på knä i den våta jorden, gråter och pratar högt med Lasse, hur mycket jag saknar honom, att jag alltid kommer att älska honom, hur ska jag klara mig utan dig,  mina fingrar stryker över hans namn de känns kallt mot huden..... Det passerar bilar på vägen bakom mig, de kör för fort och jag blir irriterad, det var ju inte så här jag ville ha det, men hela omgivningen är under uppbyggnad verkar det som...
Jag säger adjö och lovar komma tillbaka snart, jag ska berätta om lägenheten.
Vi åker till en grav till, den är jättefin, med blommor, änglar, stenar och massor av kärlek över en son som inte längre är med oss....
Jag skulle göra vad som helst för få tillbaka det som var ett liv innan.... Det är så tungt. Det är så ofattbart.
Vill ni besöka så är det i Askgravslunden, ligger efter minneslunden,  30 E  Grav nr 92
Vila i Frid min älskling