Olycka

Jag och S var på väg hem från tippen, när bilen framför stannar till, vi ser att det rycker kraftigt på andra sidan av vägen, och mitt i gatan kommer en hund modell större, den haltar kraftigt och virrar omkring med kopplet släpande efter, jag och S går ur bilen och så ropar jag till de som stigit ur bilarna bakom oss, att ta hunden, det står en tafatt kille och vet inte vad han ska göra, och jag förstår att det är en riktig otäck olycka som just har hänt, vi är flera som springer fram, till bilen som ligger i diket, föraren sitter kvar i bilen, där förarsätet borde vara, är det ett jättestort träd som nästan delat bilen,  jag ser blod och glas,  vindrutan ligger ca 7 meter framför bilen.
Vittnen som åkt bakom berättar att han körde som en galning, körde om, flera bilar samtidigt, sen fick han möte, och sladd som inte gick att häva.
Vid krocken, satt hunden i bakluckan, slängdes igenom last nätet och ut genom vindrutan, katten som var i bilen  försvann ut i skogen.
Det tog ca 7 minuter innan jag kom fram till 112,  och att förklara var, på vilken väg olyckan var när man inte vet namnet,  frågade hon som körde bussen vad gatan heter, men hon visste inget, hur som helst så var räddnings hjälpen på väg, men det var redan försent, mannen i bilen var död.
Jag såg aldrig hur han såg ut, vill inte ha den bilden på näthinnan, och det var andra som redan var framme hos föraren.
Och det låg barn saker på marken, en ryggsäck mm., förstå hur makan, och barnen kommer få beskedet att deras pappa och make omkommit, stackars dem.
En märklig sak är dock, jag pratade med 112 om en djurambulans till hunden, och får svaret att vi har ingen... jo det finns det visst, men du kan inte larma ut den via 112, det är väl lika bråttom oavsett om det är människa eller djur, i alla fall tycker jag det.

Livet ä skört, och en sådan händelse som vi fick vara med om idag, får en att tänka lite vad som är viktigt, hur bråttom har man igentligen, är det verkligen på liv eller död....