Fotografier

Efter ha plockat ur bilen, och hämtat vinterdäcken från vinden,  letade jag efter kartongen som innehåller fotografierna i glas och ram, som plockades ner först av allt,  innan huset skulle fotograferas och visas upp.
Letade  och letade lyfte runt alla kartoner som står där uppe, men ingen sådan låda,  frusterande,  då måste den stå i lägenheten, men hur kan jag inte komma ihåg att jag burit ner den,  svettig och irriterad över att inte komma ihåg och inte hitta det jag söker,  och hjärt mätaren som jag bär, skaver  och kliar..... fans skit.
Bär ner alla kartonger med  Jul servisen som är i säkert flera hundra delar, snubblar på mattan i hallen, det första jag kollar är förrådet i lägenheten...  och ja visst där står kartong eländet.

Kvällen kommer och jag börjar plocka upp foto efter foto, putsar glaset, ställer upp på rad,  när jag inser att många är döda,  mamma, pappa, mormor, och Lasse...  Det blir inte längre ett samlat verka av minnen utan,  sorglig samling av förlorade själar, ett altare av de som inte finns hos oss. så blir jag arg igen, fan fan fan.... 

Jag har vänner som jag kan sakna lite,  som inte hör av sig så ofta som jag skulle önska,  men så har de ingen aning om vad sorg är,  de har sina föräldrar kvar, sin make/maka,  och även det gör mig arg, varför ska just jag ha det så här,  vilken nitlott jag fick,  Tack så jävla mycket.
Ja jag vet, jag kan faktiskt ringa själv,  men jag orkar inte, å vad ska jag säga, hej jag är ensam, släpp allt och ta hand om mig, nää  skulle inte tro det.  jag är lika ensam i alla fall.

Imorgon ska jag byta bil,  lämna Lasses bil, och hämta min nya,  och helt plötsligt fylls jag med dåligt samvete,  snart är även hans bil borta,  precis som hus, gräsklipparen, snö slungan, motorcykeln  båten,  kläder, och verktyg, vattenslang....  allt som var vårt, men som han skötte om,  och nu bilen...
Är inte lika säker på att jag gjort rätt, men det är försent att ångra sig nu.... det är liksom ingen mening heller. bara att fortsätta.... 

Jag tittar mycket och ofta på fotografierna av Lasse, smeker hans kind, pratar med honom,   varför,  därför,  det är det enda jag har,  minnen, goda och roliga,  svåra och fruktansvärda,  och fotografierna..